Ida Olofsson

då var det kväll igen, och ännu en dag har gått. Jag mår dåligt så fort tiden går, fast bra också!
Skitkul att jag snart tar studenten, men fram till studenten ska jag hinna göra jätte mycket.. Hmm.
Skrev iaf klart mitt apu arbete om Ghana idag. Ska klistra in en liten snutt, ni som inte orkar läsa det kan hoppa över :) Ni ångrar nog inte er när ni läst det iaf. Jag kan ju säga att jag grät samtidigt som jag skrev det.

Bara efter några dagar på barnhemmet blev den lilla pojken ”Seth” min favorit, han var 8 månader gammal. Jag tog honom som mitt eget barn och behandlade honom med så mycket kärlek. Varje dag då jag väckte honom på morgonen vaknade han med ett STORT leende på läpparna när han såg mig. Jag kom så nära honom. Men så en dag när jag väckte honom visade han inga som helst uttryck, jag förstod direkt att något var fel. Jag kände på honom, har var varmare än solen. Han var helt slapp i kroppen och orkade inte sitta uppe. Han kräktes, hade diarré och ville inte äta. Jag försökte få i honom vätska men det kom upp lika fort igen, jag tog även av honom tröjan för att försöka kyla ner honom, men han kändes fortfarande lika sjuk. Jag önskade jag hade något febernedsättande jag kunde ge honom, jag var rädd att han skulle få feberkramp.  Jag pratade med personalen så fort jag inte kunde göra något mer. De gav honom vätskeersättning så han skulle bli bättre, men han blev inte bättre på hela dagen. De tog honom då till sjukhuset. Jag hälsade på honom dagen efter och de berättade då att han fått malaria. De sa till mig att inte oroa mig och att han skulle bli bra. Men självklart oroade jag mig, det var jättejobbigt! Vad skulle jag göra för att få honom bättre? Jag kunde inte göra någonting mer än att vänta, vänta på att något skulle hända. Dagarna gick och han låg fortfarande på sjukhuset. Det blev vår sista dag, han hade fortfarande inte kommit hem, jag åkte en sista gång till sjukhuset för att säga hejdå, vilket var jätte jobbigt för mig. Jag ville ju inte lämna honom där ensam och sjuk! Jag kände sådan skuld. Jag hade varit där för honom hela tiden under tre veckor och plötsligt skulle jag åka och lämna honom där. Vi åkte tillbaka till barnhemmet för att natta de andra barnen och säga hejdå till dem. Och bara ca 2 minuter innan vi skulle gå därifrån kom Seth hem! Vilken lättnad, han hade blivit bättre och hans medicinering var fulländad. Det kändes så skönt att han äntligen var bättre och att jag kunde åka därifrån vetandes att han var bra igen.

Sötnos.

 

I morgon ska jag ha min första sovmorgon på hela lovet, skönt! När mamma kommit hem från jobbet ska vi (jag) köra in till stan och shoppa lite, senare möter Hanna upp oss och sedan bjuder mamma på Sushi, mums!

Fick hem klockan jag beställt från swatch idag. Skitful, grön äcklig färg. Den ska skickas tillbaka i morgon, plus studentklänningen, som jag fått två x av.

 

förresten så saknar jag mina töser Matilda, Johanna, Andrea och Sandra. Vi får ses nu va fanken! :)

 

Nu ska jag kolla klart på tv och dricka upp mitt kaffe. Ha det fint alla

KISS