Hej alla vänner!
Min resa har varit skit jobbig, bättre, sämre igen, sjukt bra och helt underbar! Vilka blandade känslor man haft.
Har aldrig varit med om något bättre i hela mitt liv. Får ni chansen att göra något sånt som jag gjort, ta den! Jag kan sitta och bli tårögd att bara prata om det. Det som varit mest jobbigt har varit att min älsklingspojke på barnhemmet (8 månader gammal) fick malaria bara några dagar innan jag skulle lämna honom. Jag hälsade på honom de sista dagarna på sjukhuset, och åkte dit sista dagen och sa hejd. En minut innan vi åkte ifrån barnhemmet sista kvällen kom han hem igen, vilket lättnad! Han mådde "bra" igen. Jag fick en sista chans att säga hejdå till honom. Hade jag haft möjligheten så hade jag tagit med honom hem. Utan tvekan! Det har varit det jobbigaste med hela resan. Bara nu när jag skriver om det börjar ögonen tåras. Det känns så hemskt att lämna honom där i "skiten". Han kan ju få det så bra.
Jag har så många många historier. Och kan omöjligt ta upp alla här. Jag kommer inte ens på hälften när jag tänker på det, men vet ändå att de finns där. Kulturen där blev som en vardag för oss, men varje liten sak människorna gjorde osv var så olikt vårt sätt att leva och bete sig på. Men som sagt, när man lever i det tänker man inte på det längre.
OBRUNI! skrek alla barnen efter oss, trots att volontärer bott där i över tre år. Obruni betyder vit kvinna/man. Detta är på Twi. Obibini betyder svart kvinna/man.
Vill ni se alla bilder f¨r ni gå in på min facebook, det blir för många bilder att lägga upp här. Håller just nu på att lägga upp lite filmklipp också. På måndag kommer jag få ännu fler bilder och filmer, av Sara och Erika.
Här kommer iaf två bilder på mig och min lilla Seth :)
Nu ska jag köra en sväng, hämta och lämna paket, sola osv (:
PUSS
Min resa har varit skit jobbig, bättre, sämre igen, sjukt bra och helt underbar! Vilka blandade känslor man haft.
Har aldrig varit med om något bättre i hela mitt liv. Får ni chansen att göra något sånt som jag gjort, ta den! Jag kan sitta och bli tårögd att bara prata om det. Det som varit mest jobbigt har varit att min älsklingspojke på barnhemmet (8 månader gammal) fick malaria bara några dagar innan jag skulle lämna honom. Jag hälsade på honom de sista dagarna på sjukhuset, och åkte dit sista dagen och sa hejd. En minut innan vi åkte ifrån barnhemmet sista kvällen kom han hem igen, vilket lättnad! Han mådde "bra" igen. Jag fick en sista chans att säga hejdå till honom. Hade jag haft möjligheten så hade jag tagit med honom hem. Utan tvekan! Det har varit det jobbigaste med hela resan. Bara nu när jag skriver om det börjar ögonen tåras. Det känns så hemskt att lämna honom där i "skiten". Han kan ju få det så bra.
Jag har så många många historier. Och kan omöjligt ta upp alla här. Jag kommer inte ens på hälften när jag tänker på det, men vet ändå att de finns där. Kulturen där blev som en vardag för oss, men varje liten sak människorna gjorde osv var så olikt vårt sätt att leva och bete sig på. Men som sagt, när man lever i det tänker man inte på det längre.
OBRUNI! skrek alla barnen efter oss, trots att volontärer bott där i över tre år. Obruni betyder vit kvinna/man. Detta är på Twi. Obibini betyder svart kvinna/man.
Vill ni se alla bilder f¨r ni gå in på min facebook, det blir för många bilder att lägga upp här. Håller just nu på att lägga upp lite filmklipp också. På måndag kommer jag få ännu fler bilder och filmer, av Sara och Erika.
Här kommer iaf två bilder på mig och min lilla Seth :)
Nu ska jag köra en sväng, hämta och lämna paket, sola osv (:
PUSS
-
Senaste inlägg
Kategorier
Arkiv